elinbrundin

Vet inte var ja ska börja..
Allt är över, borta.
Tiden men dej gick så fort, skratt, sorg, bråk.
Vi hann aldrig riktigt få till de dära folk strävar efter, äkta kärlek.
Känslorna far just nu runt i min kropp, kan inte hjälpa att ja älskar dej.. kommer alltid de på ett sätt, även om ja inte visar de.
Förlåt räcker inte alltid, inte tårar + sanningen heller. Vad gör man när sånt här händer? Kämpar!
Ja vet att ja inte har någon chans längre, dom är brända. Jag vet inte hur du ser på mej, men ja vet att ja ff är samma tjej som ja har varit den senaste tiden, ärlig, uppriktig och inte rökt.. och de va inte för någon annans skull än din.
De är inte ens fel att två bråkar. De finns en bakgrund till allt o oh är de ja ska förklara till dej, men inte här.

"Jag är varit dum, ja har behandlat dej som skit. Du såg nått gott i mej och du hade ett hjärta av guld. Två chanser är fler än vad dom flesta får. Ja kommer va chockad någon dag men de går över om ett tag. Så småning om kan vi bi vänner o se vad som händer. För innerst inne vet ja att vi älskar varann, vill gärna ha en till chans. En omöjlig önskan, men man får ha fantasi, om att får ett nytt liv. Ett liv med dej är de ja vill ha, ja älskar dej ja kommer alltid finnas kvar.."

Börjar bli tom på dom ord ja kan ge, vill inte säga mer. De vi har/haft är privat och det är inte meningen att folk som läser ska förstå, utan ja skriver detta till dennis, förstå.
Att ja älskar dej och inte vill ha de så här, ett liv utan dina andetag.
Vad som än händer vill ja att du ska veta, kommer alltid stå med öppna famnar för dej..

Denise mitt hjärta, ja häslar på senare ja måste prata med dej. Känns som att mitt liv också precis tog slut. Nått dog inom mej och hjärtat slutade slå. Tiden utan dej är tung och hård, nu skulle ja behöva ditt råd.
Hoppas du har de bättre än mej, ja saknar dej!!!