elinbrundin

Tårarna rinner ner för mina kinden, blåsten flyger igenom mitt hår och din kram värmer, du står och håller om mej vid din sida som om jag var ditt barn. Du står och smeker min axeln och lutar ditt huvud mot mitt. Jag har inte varit så här lessen på länge.. allt var så fint, ala ljus alla födelsedagskort blommor och ballonger, går inte att förklara.. Allt känns overkligt, vill bara sitta här i mitt mörka rum i ensamhet nu vill jag bara bort från allt varför ska allt vara så här och varför kommer allt på samma gång? Det är i sånna här lägen jag behöver närhet men jag är så ensam.