I huvudet på elin
Allt bara snörrar, tankarna flödar och jag är förvirrad men jag vet egentligen inte varför? Det känns som att jag borde lämna allt bakom mej och gå, bara gå. Man finner allt på vägen? Asså just nu vill jag bara bort till drömmarna. Fan att mamma väckte mej i morse min dröm va så underbar och såklart gick de inte att soma om igen.. Varför kan man inte få leva i sina drömmar för verkligheten är inte alltid så rolig, kan allt inte bara bli som min högsta dröm? Då skulle ingenting vara bättre än verkligheten?
Kommentarer
Trackback
