elinbrundin

Lyckan att vara kär att bli älskad, en underbar syn.
Rädslan av förlora någon bli osynlig och lämnad, en oförglömlig händelse.
Tankar om lyckan och rädsan tillsammans är något man inte vill leka med.
Kan inte förstå hur du hanterar allt på samma gång.
Jag klarar inte av trycket nu.
Är allt värt att ge upp?
För en gammal "känsla" eller ska man kämpa som om de vore liv och död?
Du e ju mitt liv.
Jag vill kunna älska och tycka om utan att vara rädd.
Att jag en dag ensam står och du går..